Lillasyster

Nu sitter jag och tröstäter godis fast jag inte ens vill ha. Men allt har bara blivit fel. och allt blir bara fel hela tiden.
Och jag har blivit en så jobbig dum och känslig tonåring med humörsvängningar som inte kan bestämma vad hon vill. Eller det vet hon. mest av allt vill hon gå i ide ett tag. och vara för sig själv lite. och när hon kommer tillbaka ska allt vara som förut. hon och hennes syster ska ligga i hennes systers rum och titta på cleo eller reuter och skoog och äta toast och dricka oboy och bara skratta tills tårarna sprutar. istället för att bråka tills tårarna sprutar och alla blandade känslor kommer och allt bara känns fel och dumt.
Och inte finns det någon som förstår mej. Och min underbara vän Amira och jag har inte setts på flera veckor. och jo hon förstår mej. men vi ses aldrig nuförtiden. och jag saknar henne. och jag saknar att vara i min systers rum och titta på TV. och när jag inte är med oscar så saknar jag honom också. Och han är så snäll och försöker muntra upp mej. men ikväll vet jag inte vad det är med mej. förmodligen trötthet. och jag vill bara gråta men det är så mycket folk i huset. eller jaa. min familj. och visserligen så sover dom typ, men jag kan ändå inte gråta. det är nu man vill ha en liten spik under sin säng och säga 'tjillevippen' och bli liten och krypa igenom ett litet hål i väggen och träffa en liten pyssling man kan prata med och gråta hos. det skulle vara bra.
Nu vill jag bara vara vaken hela natten och titta på Astrid Lindgren filmer och drömma sig bort i dom underbara världarna. Och låtsas att man är på den lilla ön med allt snällt folk i saltkråkan och har det mysigt.
Och att Farbror Melker säger "Denna dag - Ett liv". Den mannen är klok. och rolig.

Och jag vill gråta för så mycket också. för att det jämt blir bråk mellan mig och emelie. för att jag tycker om oscar så mycket. för att jag och amira aldrig ses. för att jag inte vill gå i nian utan på gymnasiet. för att jag vill arbeta på en teater. för att jag vill vara liten igen. för att jag så sällan häslar på min mormor och farmor. för att jag saknar gransnäs.
och säkert för massa annat också.


Jag gör min syster besviken och arg.
Hon gör mig besviken och arg.
Vi bråkar för att vi inte vet vad vi ska göra.
För båda längtar bara så otroligt mycket till hur det var förut.
Och båda vet att det inte kommer bli så igen.
Och båda är så känsliga och precis likadana.
Men ändå så olika.
Och jag tror att hon inte förstår mig.
Och hon tror att jag inte förstår henne.
Men egentligen vet vi att vi förstår varandra.
och det är bara vi som kan se alla småsaker i filmer,
som man kan skratta så otroligt mycket åt.
det är det som gör oss så braaa!
Jag älskar dig emelie.